St Johannis, Kyrkobyggnad i Minden, Tyskland

St. Johannis är en kyrka i Minden, uppförd på 1100-talet som en treskeppig romansk valvbasilika; omkring 1800 revs sidoskeppen och tvärskeppsarmarna, sedan dess är den enskeppig. Det fyrkantiga tornet fick två åttkantiga tegelvåningar under 1400-talets andra hälft, som frilades från putsen 1979/80. Teglet mäter 32–33 cm i längd och 7–8 cm i höjd, och tornets valv är också av tegel.

St. Johannis grundades omkring 1200 som ett kollegiatstift för evangelisten Johannes av biskop Dietmar von Stromberg (1185–1206) och Minden-kaniken Ramward. 1529 tog protestantiska borgare över kyrkan; efter Schmalkaldiska kriget återfick kanikerna den 1548. 1628 tilldelade biskopen den till franciskanerna, som fördrevs av svenskarna 1634. Kungariket Westfalen upplöste stiftet 1810, och från 1824 använde den preussiska armén byggnaden som arsenal.

Kollegiatstiftet var vigd åt Johannes Evangelisten, inte Döparen. Efter restaureringen 1978–1981, sedan byggnaden övergått i stadens ägo, används den forna kyrkan som medborgarcentrum BÜZ med kulturevenemang.

St. Johannis ligger i Mindens gamla stad, en kort promenad från centrum. Eftersom sidoskeppen och tvärskeppsarmarna revs omkring 1800 är interiören en enda sal och basilikans plan går inte längre att läsa. Byggnaden används nu som Bürgerzentrum BÜZ för kulturevenemang i stället för ordinarie gudstjänster.

Från 1796 till 1801 använde den preussiska armén långhuset som spannmålsmagasin. Lokalbefolkningen protesterade mot denna användning eftersom de ville behålla körgudstjänsterna.