Inselbrücke, Stenbro för fotgängare i Berlin-Mitte, Tyskland.

Inselbrücke är en stenvalvsbro över Sprees västra arm, den första bron i flodens lopp vid Spreeinsel. Den byggdes 1912–1913 enligt ritningar av Ludwig Hoffmann och stadsbyggmästare Krause och har tre klinkervalv med spännvidder på 11, 18 och 11 meter, klädda med Kirchheimer musselkalk och nybarocka balustrader. Fyra obelisker flankerade av putti står över de mellersta pelarna.

1693 byggdes här en cirka 5 m bred träbro med en klafföppning för sjöfarten, som tjänade som flodövergång i omkring 200 år. Den nuvarande stenvalvsbron, ritad av Ludwig Hoffmann och stadsbyggnadsrådet Krause, uppfördes 1912–1913. Svårt skadad i slutet av andra världskriget, provisoriskt återställd i början av 1950-talet och fullständigt restaurerad på 1960-talet, stängdes den för normal biltrafik efter en omfattande renovering 1999/2000.

Bron är uppkallad efter Spreeinsel, ön den når; i ett officiellt register från 1709 kallades den bron från Cöllns Wursthof över kanalen till Neu-Cölln. Fyra obelisker flankerade av putti sattes upp över de mellersta pelarna efter öppningen för trafik 1913. Skulptören Christian Daniel Rauch hade ritat en rikare utsmyckning — vapen, kartuscher och djurreliefer — som kejsaren avvisade.

Bron är tillgänglig från båda sidor av kanalen och nås enkelt med kollektivtrafik från närliggande torg och gator. Det bästa sättet är att besöka den under en promenad längs museistranddistriktet.

Vid restaureringen 1999/2000 hittade dykare 20 välbevarade stenblock i slammet i Spree, bland dem delar av stenputti och obelisker samt en stor sockel av musselkalk. Delarna restaurerades eller bearbetades om i en stenhuggarverkstad i Spandau. När arbetet avslutats stängdes bron för normal biltrafik.