Schloss Seerhausen, Vattenslott i Stauchitz, Tyskland

Schloss Seerhausen var ett slott i Stauchitz vars äldsta del var ett torn med tre meter tjocka murar, troligen ett försvarstorn. Genom tillbyggnader uppstod en kvadratisk byggnad kring en öppen innergård. På 1800-talet byggde Rudolf Heinrich Burnitz om det: tornet flyttades från mitten av östsidan till sydöstra änden, ett mansardtak tillkom och vallgraven och den södra Spiegelgraben fylldes igen. Slottet sprängdes den 23 mars 1949; i dag återstår bara slottskullen och parken.

Seerhausen nämns första gången 1170 med Reinhardus de Serusne; en försvarsborg tros ha bevakat Jahnaövergången efter Henrik I:s seger vid Gana. Från 1221 stannade slottet och riddargodset hos von Schleinitz till 1728, då Thomas Freiherr von Fritsch köpte dem; hans barnbarns barn lät Rudolf Heinrich Burnitz bygga om slottet. Plundrat 1946 och uttömt sprängdes det den 23 mars 1949.

Parken anlades av Christoph Dietrich Bose den yngre, vilket en ritning från 1696 vittnar om, och Thomas Freiherr von Fritsch lät efter köpet av godset 1729 göra om den i barockstil. Skulpturen ”Chronos” av Balthasar Permoser, beställd av Bose, finns i dag i Palais im Großen Garten i Dresden. Förderverein Seerhausen och kommunen Stauchitz sköter Schlosshügel och parken.

Platsen är öppen för besökare och underhålls genom ett partnerskap mellan en lokal stödorganisation och kommunen. Förvänta dig varierande markförhållanden när du utforskar byggnaderna och området.

Tornets två klockor göts 1556 av Wolfgang Hilliger i Freiberg och 1754 av Johann Gottfried Weinhold i Dresden; 1874 ersattes de av ett nytt ur av M. Bassler från Lommatzsch. Själva tornet byggdes upp igen i sydöstra hörnet vid 1800-talets ombyggnad under Rudolf Heinrich Burnitz.