Erlöserkirche, Protestantisk kyrka i Lüdenscheid, Tyskland

Erlöserkirche är en protestantisk kyrka i centrala Lüdenscheids gamla stad, med vitputsade väggar, mörkgrått sadeltak och tre höga välvda fönster med spröjsade rutor på den synliga fasaden. Till vänster reser sig tornet med urtavla och en smal, brant spira krönt av ett litet kors; framför den vänstra väggen står en svart lyktstolpe. Det klassiska långhuset från 1826 har absid, rundbågiga fönster och pilastrar som delar fasaden, medan tornets skaft härrör från 1000-talet.

Här fanns en kyrka redan 1067, då en föregångare först dokumenterades; fram till reformationen var den vigd åt Sankt Medardus, stadens skyddshelgon. På 1100-talet ersatte en senromansk pelarbasilika med två travéer en romansk föregångare, och koret tillkom under gotiken. Eftersom den ansågs förfallen revs den 1822, men det romanska tornschaktet bevarades. Det nya långhuset av Werdens abbediarkitekt Engelbert Kleinhanz invigdes den 26 mars 1826, sedan Wilhelm Tappes förslag 1823 avvisats efter utlåtande av Karl Friedrich Schinkel.

Namnet Erlöserkirche (Frälsarkyrkan) ersatte 1902 Medarduskirche och avslutade en invigning åt sankt Medardus som gick tillbaka till tiden före reformationen; Medardus var också Lüdenscheids skyddshelgon. Tornets övre våning, som ursprungligen var öppen mot skeppet, tjänade som herrskapsläktare och som Michaelskapelle.

Kyrkan ligger i gamla stadens centrum och tornet bär den stegade barockhuven som tillkom 1785. Långhuset nås från gavelsidan mot gatan, där ett litet kors hänger ovanför dörren. Tornschaktet, stadens äldsta bevarade byggnadsverk, har romanska rundbågsfriser mot norr och öster, numera delvis dolda av långhusets tak.

Tornfasaden är fullsatt av ungefär 180 järnankare som fungerar som dragstag och håller samman stenstrukturen. Dessa ankare tjänar både ett strukturellt syfte och skapar ett tydligt visuellt mönster över tornets utsida.