Eremitage, Barockslott i Waghäusel, Tyskland

Eremitage är en sextonhörnig centralbyggnad med fyra korsformade flyglar och tre bevarade kavaljerspaviljonger ordnade radiellt; den fjärde revs 1969 och dess plats är markerad på marken. Huvudbyggnaden har två våningar plus en tredje kupolvåning, utan pilastrar och kornischer, endast smala lisener markerar kanterna. Mansardtak, takkupor och prydnadsskorstenar bildar ett varierat taklandskap, och en omslutande mur med öppningar understryker den cirkelformade anläggningen.

Damian Hugo Philipp von Schönborn, furstbiskop av Speyer, lät uppföra Eremitage 1724–1729 som jakt- och lustslott, sedan han flyttat sitt residens till Bruchsal. De första planerna kom från Michael Ludwig Rohrer, hovarkitekt åt markgrevinnan Franziska Sibylla Augusta av Baden. Omkring 1730 ersattes de åtta eremitstugorna av fyra tvåvånings kavaljerpaviljonger, troligen på förslag av Balthasar Neumann, som också byggde ut dem.

Namnet Eremitage syftar på eremitidealet, men de åtta eremitpaviljongerna ersattes omkring 1730 av fyra tvåvånings kavaljerspaviljonger, troligen på förslag av Balthasar Neumann. Tre av dem finns kvar; den saknade nordvästra är markerad på marken. I köksbyggnaden finns nu ett galleri och ett kafé.

Slottet ligger nära Waghäusels järnvägsstation och nås med regionaltåg och bussar. Området är stort, så besökare bör bära bekväma skor när de utforskar de olika paviljongerna och trädgårdarna som är utspridda över egendomen.

Slottet genomgick en dramatisk förvandling när en sockerfabrik drevs på området från 1837 till 1995. Denna industriella användning lämnade synliga spår och visar hur platsens syfte förändrades i grunden under två århundraden.