Schloss Nischwitz, Slott i Thallwitz, Tyskland

Schloss Nischwitz är ett rokokoslott i Nischwitz i Thallwitz kommun, uppfört 1714–1721 efter ritningar av Matthäus Daniel Pöppelmann och ombyggt omkring 1750 av Johann Christoph Knöffel för Heinrich von Brühl. Anläggningen kretsar kring en hedersgård som flankeras av två kvartscirkelformade öppna gallerier vilka förbinder slottet med kavaljershusen; i öster sluts gården av det tornlika huset Point de Vue. Knöffel indelade fasaderna med bundna lisenar, på slottet utförda som illusionsmåleri och på nybyggnaderna som flack stuck.

Här låg tidigare ett herrgårdshus, men mellan 1745 och 1750 lät den sachsiske premiärministern Heinrich von Brühl arkitekten Johann Christoph Knöffel omvandla det till ett stort rokokoslott. Under sjuårskriget attackerades byggnaden av preussiska trupper på grund av personliga konflikter mellan Fredrik II och greven av Brühl.

Trädgårdssalen och festsalen har sena barocka vägg- och takmålningar som tillskrivs den italienske målaren Stefano Torelli och visar jaktscener och mytologiska motiv. Vid plundringen 1758 slets endast speglarna ovanför spisarna och på fönsterväggens pilastrar bort, så salens rokokodekor har behållit sitt ursprungliga helhetsintryck.

Anläggningen är privatägd och restaureras stegvis, så det är inte ett fritt tillgängligt museum. Utifrån syns den restaurerade gårdsfasaden, orangeriet, förvaltningsbyggnaderna och tehuset i parken. Trädgårdsfasaden har sedan början av 1980-talet till stor del återställts till originalskick av polska konservatorer.

1758 under kriget riktade preussiska trupper specifikt in sig på detta slott, inte av militära skäl, utan på grund av personliga spänningar mellan två mäktiga politiska figurer. Detta visar hur maktkamper på högsta nivå kunde avgöra ödet för en enskild byggnad.