Schloss Stammheim, Bostadsslott i Stammheim, Köln, Tyskland

Schloss Stammheim var ett tvåvånings rokokoslott med högt brutet mansardtak, uppfört omkring 1780 och tillskrivet byggmästaren Johann Georg Leydel. Huvudbyggnaden med 9 gånger 4 axlar hade flyglar med 3 gånger 2 axlar mot Rhen. Endast en profilerad entréinramning med dubbelt vapen återstår, återanvänd i Ulrich-Haberland-Haus.

Vid det första årtusendets slut fanns en kunglig gård i Stammheim; 959 skänkte ärkebiskop Bruno den till Kölnklostret Groß St. Martin. Slottet nämns första gången i ett dokument 1083 och var från 1136 säte för riddarna von Stammheim. Omkring 1780 lät Friedrich Ferdinand von Scharffenstein uppföra rokokoslottet, tillskrivet byggmästaren Johann Georg Leydel. 1928 köpte staden Köln egendomen; ett flyganfall 1944 brände ut det.

Namnet Stammheim förekommer i urkunder som Stamhem, Stampheym och Stamel. Den siste manlige medlemmen av riddarsläkten Stammheim, Johann, bodde här på 1600-talet; hans dotter Maria gifte sig 1637 med Wimar von der Sülzen och förde slottet med sig i giftet. Hon dog 1698.

Själva slottet finns inte kvar; endast en profilerad entréinramning med ett dubbelt vapen i slutstenen återstår, återanvänd på Ulrich-Haberland-Haus. Parken, anlagd 1832 efter ritning av Maximilian Friedrich Weyhe, är fritt tillgänglig och rymmer sedan 2002 en skulpturpark. Ett stenlejon markerar början av lindallén som en gång ledde till slottet.

Slottet brann ut vid ett flyganfall 1944 och den tvåvåniga murruinen stod på Rhens högra strand till början av 1950-talet. Endast en profilerad entréinramning med ett dubbelt vapen i slutstenen finns kvar, återanvänd vid bygget av Ulrich-Haberland-Haus.