Niederwartha Elbe Bridges, Brogrupp över floden Elbe i Dresden och Radebeul, Tyskland

Niederwartha Elbe-broar består av två oberoende konstruktioner som korsar floden mellan Dresden och Radebeul. En bär fordonstrafik medan den andra konstruktionen vid sidan av hanterar järnvägstransport över vattnet.

Järnvägsbron byggdes 1873–1875 för linjen Berlin–Dresden, med tre stålromber i fackverk om vardera 62 m spännvidd över Elbe. Den 8 maj 1945 sprängdes bron av ett Wehrmacht-kommando och en SS-enhet; den 31 juli 1945 rasade den återstående överbyggnaden vid en provkörning, varvid eldaren Mohr och en okänd sovjetisk soldat omkom. Den 13 april 1946 återställdes ett spår provisoriskt, och bron byttes ut 1977–1983. Vägbron, Tysklands längsta snedkabelbro i komposit med 192 m huvudspann, öppnades den 12 december 2011.

Järnvägsbron användes även för vägtrafik fram till den 8 maj 1945, då ett Wehrmacht-kommando och en SS-enhet sprängde den för att hindra sovjetiska trupper från att ta sig över. En provisorisk gångbro och senare en färja upprätthöll överfarten tills ett spår åter öppnades den 13 april 1946. Vägbron, Sachsens första snedkabelbro, öppnades den 12 december 2011.

Fotgängare och cyklister korsar Elbe på järnvägsbron, som har en kombinerad gång- och cykelbana; vägbron har två körfält och är inte avsedd för dem. De två konstruktionerna löper parallellt med cirka 10 m mellanrum, pelarna står i linje och vägbron ligger nedströms järnvägsbron.

Vägkonstruktionen har ett internt pylonåtkomstsystem med hissar som gör att besättningar kan nå inspektions- och underhållsområden genom dedikerade vägar. Detta tillvägagångssätt för brounderhåll är ovanligt och visar hur ingenjörsbeslut hanterar praktisk långsiktig vård.