Protestant church, Coesfeld, Kyrkobyggnad i Coesfeld, Tyskland

S:t Ignatiuskyrkan är en hallkyrka i rött tegel med sex travéer och en hög mittfasad indelad av pilastrar och band i ljus sten. Tre rundfönster sitter ovanför ett högtsittande spetsbågefönster med masverk och en stenportal med reliefpanel. En lägre tegelvinge med hörntorn flankerar vänster sida, och höga spetsbågefönster med stenomfattning löper längs den synliga sidoväggen.

Grundstenen lades den 1 maj 1673 av furstbiskopen Christoph Bernhard von Galen; taket täcktes med skiffer 1688 och valven fullbordades 1691, samma år som korets valv rasade och dödade fem arbetare. Den första gudstjänsten hölls på Kristi himmelsfärdsdag 1694 och invigningen ägde rum 1710 sedan Johann Rendeles fullbordat interiören. Från 1803 användes kyrkan gemensamt av katoliker och protestanter till 1969, då den övergick till den protestantiska församlingen.

Kyrkan är uppkallad efter Ignatius av Loyola, jesuiternas grundare, som byggde den från 1673. Från 1803 delade den lilla protestantiska församlingen på omkring trettio personer den med de katolska skolgudstjänsterna i Nepomucenum; detta simultaneum varade till 1969, då byggnaden övergick till protestanterna. Högaltaret kommer från franciskanernas kyrka i Soest, en stiftelse av furstbiskop Franz von Fürstenberg.

Kyrkan ligger i centrala Coesfeld, intill församlingskyrkan St. Lambert. Interiören är en sal med sex travéer och kraftigt utskjutande väggpelare, orgelläktare i väster och under den en lågt välvd förhall. Här finns högaltaret från den forna franciskanerkyrkan i Soest och predikstolen från Erwitte.

Högaltaret kommer från minoritkyrkan i Soest och skänktes av furstbiskopen Franz von Fürstenberg i Paderborn; det tillverkades i samma verkstad som det förlorade originalet men är cirka fem meter lägre. Predikstolen kommer från Erwitte. Vid återuppbyggnaden 1945 stod först ett enkelt svart kors i altarets ställe.