Waldfriedhof Zehlendorf, Begravningsplats i Steglitz-Zehlendorf, Berlin, Tyskland

Zehlendorf skogskyrkogård är en begravningsplats i sydvästra Berlin omgiven av granar, ekar och björkar, med raka och böjda stigar som leder besökare genom olika delar. Området består av ängs- och skogsmark, varav ungefär en tredjedel är kvar som naturlig skog.

Den norra delen planerades 1945, direkt efter andra världskriget, och anlades 1946–1947 av Herta Hammerbacher; Max Dietrich byggde ut den 1948–1954. År 1953 tillkom en italiensk krigskyrkogård med 1 170 gravplattor för krigsfångar och militärt internerade, däribland 127 offer för massakern i Treuenbrietzen. Begravningshallarna på den naturliga höjden uppfördes först 1956–1958 enligt ritningar av Sergius Ruegenberg och Wolf von Möllendorff.

Begravningsplatsen är uppkallad efter det tidigare distriktet Zehlendorf, inte efter sina träd. Sedan 2002 är 43 gravar utsedda till Ehrengräber och sköts av Berlins senat, bland dem Willy Brandts, Ernst Reuters och Otto Suhrs gravar. Den italienska krigskyrkogården från 1953 har 1 170 gravplattor, varav 127 tillhör offren för massakern i Treuenbrietzen.

Begravningsplatsen har två ingångar, en från 1950 vid Potsdamer Chaussee och en från 1959 vid Wasgensteig, vilket ger gott om tid att utforska och promenera genom olika delar. Det finns inga butiker eller större anläggningar, så besökare bör förbereda sig för sina egna behov.

Willy Brandts grav, markerad av en grovhuggen ljusgrå sten med hans namn ingraverat, ligger under häckar med liljor och hängande gula blommor framför. Begravningsplatsen har 43 hedersgravar (2002) som sköts av Berlins senat, bland dem Ernst Reuters, Otto Suhrs och Klaus Schütz.