Eistalviadukt, Järnvägsviadukt i Rheinland-Pfalz, Tyskland

Eistalviadukt är med sina 271 meter Pfalz längsta järnvägsbro, och överkanten ligger 36 meter över Eisbach. Tekniskt är det en balkbro: två armerade betonglandfästen med valv förbinds av en över 200 meter lång stålfackverkskonstruktion med parallella kordor och öppen brobana, som vilar på två betongpelare upp till 35 meter höga. Även väg L395 överspänns.

Planeringen av Eistalbahn började bara tre år efter Tysklands första järnvägslinje Nürnberg–Fürth, men luckan mellan Enkenbach–Eiswoog och Ramsen–Grünstadt slöts först när viadukten öppnades 1932 till en kostnad av 960 000 riksmark. Under bygget av Westwall och senare under andra världskriget gick krigsmateriel västerut över bron. Lågflygande plan och bomber skadade den 1944 och 1945; efter reparation var den farbar igen från 1949. Det sista tåget korsade bron den 31 december 1988.

Namnet kommer från bäcken Eisbach och dammen Eiswoog som bron korsar. Sedan 1988 går inga tåg över bron, men den museala smalspårsjärnvägen Stumpfwaldbahn har sin västra ändpunkt i ett lokstall direkt under viadukten, och den gamla hållplatsen med spåren mot Enkenbach-Alsenborn finns kvar.

Inga tåg går över bron sedan den sista specialturen med rälsbuss den 31 december 1988; den återöppnade Eistalbahn från Grünstadt slutar vid hållplatsen Eiswoog strax öster om bron. Några meter från hållplatsen ger en utsiktsplats vy söderut mot Eisbachdalen, dammen med hotell och reservoaren. Under bron ligger lokstallet som är Stumpfwaldbahns västra ändpunkt, en museijärnväg med smalspår.

Bron är en stål fackverkskonstruktion, inte sten: två stålfackverksspann med parallella kordor och öppen brobana vilar på två upp till 35 meter höga armerade betongpelare, med valv av armerad betong vid sluttningarna. Bygget 1932 kostade 960 000 riksmark.