Heidenhäuschen, Kulturminne och bergstopp i Hessen, Tyskland

Heidenhäuschen är en flertoppig bergsrygg i Oberer Westerwald i Hessen som når 397,9 m över havet och höjer sig upp till 200 m över Elbbachdalen och Limburger Becken. Den består huvudsakligen av olivinbasalt från utbrott för omkring 28–22 miljoner år sedan, och två tidigare vulkankratrar har påvisats. Nära toppen ligger ett blockhav av basalt som till stor del bildats under istidsförhållanden.

Arkeologiska fynd vid ryggen är en stenkista i Niederzeuzheim från omkring 1900 f.Kr. och gravurnor från omkring 1000 f.Kr. För Hallstattperioden (cirka 700–450 f.Kr.) finns vallar dokumenterade på toppen, och under La Tène-perioden anlade kelterna flera ringvallar; 1902 hittades här två mynt präglade av trevererna. Senare höll ubierna en domstol på berget helgad åt Matronae Mahalinehae, vilken fortsatte som frankisk domstol och flyttades till Ellar under medeltiden.

Namnet kommer från den gamla germanska rättstermen harahus, platsen där eder svors; dialektformen hârehäusje omtolkades till Heidenhäuschen i början av 1800-talet. Ubierna höll här en domstol helgad åt Matronae Mahalinehae, och omgivningen kallas ännu "das Gericht".

Toppen kan bestigas till fots från alla kringliggande byar, bland annat Ellar, Hintermeilingen, Steinbach, Oberweyer, Oberzeuzheim och Hangenmeilingen. Westerwald-Vereins långvandringsled IV passerar strax nedanför toppen. Åsen ligger cirka 11 km norr om Limburg an der Lahn, mellan Elbbachdalen i väster och Limburgbäckenet i söder.

Namnet kommer från den frankiska rättstermen harahus, platsen där eder svors, bevarad i dialektformen hârehäusje och omtolkad till Heidenhäuschen i början av 1800-talet. Området runt omkring kallas fortfarande i folkmun för "das Gericht" (domstolen).