Klosterkirche Mariä Himmelfahrt, Cisterciensklosterkyrka i Fürstenfeldbruck, Bayern, Tyskland

Klosterkirche Mariä Himmelfahrt är en före detta cisterciensklosterkyrka i Fürstenfeldbruck, uppförd från 1700 av Giovanni Antonio Viscardi. Exteriört är den 87 meter lång och 32 meter bred, med ett 70 meter högt torn norrut mellan kor och långhus. Den femaxliga fasaden staplar toskanska, joniska och korintiska kolonner; interiören indelas av murpelare med fyra halvkolonner vardera, tunnvalv och höga läktare.

Grundstenen lades den 5 augusti 1700 under kurfurste Max Emanuel av Bayern enligt ritningar av hovarkitekten Giovanni Antonio Viscardi. Arbetet avstannade 1701 och återupptogs 1716 under Johann Georg Ettenhofer; koret fullbordades 1723, långhuset invigdes 1741, tornet färdigställdes 1745 och fasaden 1747. Inredningen pågick till 1766. Efter klostrets upplösning 1802/03 räddades kyrkan från rivning när den 1816 upphöjdes till kunglig kyrka.

Takmålningarna är sena verk av Cosmas Damian Asam, färdigställda i koret 1723 och i långhuset 1731. Från väster till öster visas Bernhards mors dröm, julvisionen, hertigen av Akvitaniens omvändelse och ordenspatronens klädsel; i koret skildras hur änglarna utpekar platsen och klostrets grundande, avslutat med högaltartavlan av Marie himmelsfärd.

Kyrkan ligger i klosterkvarteret vid västra kanten av Fürstenfeldbruck. Sedan 1964 är den sidoky rka till S:t Magdalena församling och används främst för bröllop och gudstjänster, så kontrollera församlingens aktuella schema före resan. Västfasaden med sina tre kolonnordningar och snedställda socklar syns bäst på förmiddagen.

Kyrkan kallas „bayerska Escorial” eftersom den långa fasaden och klosteranläggningen påminner om Filip II:s palatskloster nära Madrid. I gavelnischen står en kopparstaty av Salvator Mundi, flankerad av ordenshelgonen Bernhard och Benedikt på postament. Ett särdrag för Fürstenfeldbruck är att fasadsocklarna under kolonnerna är snedställda.