Wesel Railway Bridge, Järnvägsbro i Wesel, Tyskland

Wesel järnvägsbro var en Rhenövergång på 1 950 meter på linjen Haltern–Venlo, öppnad 1874. Spannet över floden bestod av fyra ståldelar på 104 meter vardera, flankerade av murverksbroar: 65 tegelvalv på 770 meter på vänstra stranden och 32 tegelvalv plus 6 stålbroar på 766 meter på den högra. Teglet brändes på plats av leran som grävdes fram ur pelfundamenten. Bron finns inte längre; bara Fort I på vänstra stranden återstår.

Cöln-Mindener Eisenbahn-Gesellschaft byggde bron 1872–1874 för linjen Hamburg–Venlo, öppnad den 1 mars 1874; med 1 950 meter var den då Rhens längsta bro. Den förnyades på de gamla pelarna 1926–27, sprängdes av tyska pionjärer den 10 mars 1945 och återuppbyggdes aldrig. Endast den intilliggande vägbron från 1917 återställdes efter kriget.

Bron gav namn åt Robert A. Gouldin Bridge: USA:s armé döpte 1945 sitt ersättningsbygge efter major Gouldin vid 355th Engineer General Services Regiment, som omkom under bygget. Anläggningen är registrerad som byggnadsminne i Nordrhein-Westfalen och ingår i Route der Industriekultur, Ruhrområdets industrihistoriska väg.

Bron finns inte längre: tyska ingenjörstrupper sprängde den 10 mars 1945 och den byggdes aldrig upp igen. Endast resterna av de två strömpelarna stod kvar till 1968, då de togs bort eftersom de hindrade sjöfarten. På vänstra stranden finns bakom vallen det murades Fort I från Cöln-Mindener Eisenbahn kvar i privat ägo.

Brofästena av tegel brändes på plats av lera som grävdes fram vid grundläggningen av pelarna. Med 1 950 meter var bygget dåtidens längsta Rhenbro, och de fyra stålspannen över floden mätte 104 meter vardera. Cöln-Mindener Eisenbahn visade ritningarna på världsutställningen i Wien 1873 och fick ett hedersdiplom.