Moselbrücke Bullay, Tvåvånings väg- och järnvägsbro i Bullay, Tyskland

Moselbron i Bullay är en 314 meter lång tvåvåningsbro över Mosel mellan Alf/Zell och Bullay. Dess nedre däck är en mörk stålfackverk i bruna toner, buret av fyra tjocka stenpelare i vattnet och landfästen i varje ände; längs det går ett rött tåg med ljusare fönster. Ovan fackverket, på samma pelare, ligger det övre däcket med en väg och metallräcken parallellt med järnvägen nedanför.

Bron byggdes 1875–1878 för Moselledningen Koblenz–Trier och var först planerad enbart för järnväg; efter att kringliggande kommuner, distriktet och företagare bidragit ekonomiskt godkände den preussiska regeringen en tvåvåningsbro för järnväg och väg. Den första bron, en lådformad stålgitterkonstruktion på 1 400 ton på fem bropelare, byggdes om och förstärktes 1928–1929 med ett fackverk på 2 000 ton. Den förstördes den 10 februari 1945 av P-47D Thunderbolts från USAAF och återinvigdes den 24 april 1947 efter stöd från den franske militärguvernören Marie-Pierre Kœnig; Deutsche Bahn renoverade den 1999–2000.

Bron är skyddad som Kulturdenkmal enligt Rheinland-Pfalz lag om kulturminnesskydd och finns upptagen i förteckningarna för både Bullay och Zell (Mosel), vars kommungränser möts vid floden. Namnet Doppelstockbrücke betyder helt enkelt "dubbeldäcksbro".

Bron bär vägen L 199 på det undre däcket och Moselbanan på det övre, så fotgängare och bilister passerar under tågen. På Bullaysidan går järnvägen rakt in i Prinzenkopftunneln. Anläggningen är ett skyddat kulturminne i Rheinland-Pfalz, uppfört för Bullay och delvis beläget på Zells mark.

Bron är jämte de två dubbeldäcksbroarna på Biggetalbahn en av endast tre i sitt slag i Tyskland. Ombyggnaden 1928–29 gav fackverket en systemhöjd på 11 meter och en stålmassa på 2000 ton; den ursprungliga lådformade fackverkskonstruktionen vägde 1400 ton.