Corneliusbrücke, Väg- och bågbro i Berlin-Mitte, Tyskland

Corneliusbrücke är en väg- och bågbro över Landwehrkanal vid kanalkilometer 2,65 som förbinder Corneliusstraße med Katharina-Heinroth-Ufer och Lützowufer i stadsdelen Tiergarten. Bron återuppfördes i armerad betong 1954/1955 och har ett svagt välvt brodäck, 14 m seglingsbredd, sex körfält och breda trottoarer på båda sidor. Det grönmålade järnräcket bär endast brons namn och en skylt med byggåren 1954/1955.

Bron byggdes 1875 och återuppbyggdes helt 1955 efter krigsskador. Denna återuppbyggnad speglar Berlins ansträngningar att återställa sin infrastruktur efter andra världskriget.

Bron är uppkallad efter målaren Peter von Cornelius, som medverkade i den konstnärliga utsmyckningen av Berliner Dom. Namnet gavs 1901, ett år efter att bron breddats till 19 meter. Bron förekommer också i Ida Boy-Eds roman Vor der Ehe från 1915.

Bron har sex körfält och breda gångbanor på båda sidor, så fotgängare går på egna stråk. Båtar passerar under bron genom en 14 m bred öppning. Utflyktsbåtbolaget Reederei Riedel har en påstigningsplats vid bron, och Koreas ambassad ligger på kanalens norra strand.

Det var kanalbankarna runt bron, inte bron själv, som till våren 2011 säkrades med nya spontväggar och utfyllnader. Den 18 april 2011 tog arbetare bort de vajrar och betongblock som sedan slutet av 1990-talet hållit uppe de lutande gamla träden vid Lützowufer, planterade omkring 1884.