Großsteingrab Bülzenbett, Neolitisk dös i Geestland, Tyskland.

Bülzenbett är en neolitisk megalitgrav från trattbägarkulturen vid Sievern nära Geestland. Den trapetsformade inhägnaden på cirka 35 m har 33 av ursprungligen 55 stenar kvar, flera återställda 1970. I väster ligger kammaren på 8 × 4,7 m med tre takstenar; den mellersta sprängdes mellan 1604 och 1755 och visar ännu kilhål.

Bülzenbett uppfördes mellan 3500 och 2800 f.Kr. av trattbägarkulturen (TBK). Redan 1605 avbildades graven av Wilhelm Dilich, den äldsta kända bilden av en megalitgrav i tysk litteratur. I mitten av 1800-talet påträffades en liten stenkammare med en flintyxa och en dolk innanför inhägnaden; föremål i Museum Burg Bederkesa visar på återanvändning under klockbägarkulturen.

Denna dös fungerade som en gemensam gravplats där lokala grupper lade sina döda och utförde viktiga ritualer. Sättet stenarna är ordnade på visar hur mycket platsen betydde för dem som byggde den.

Platsen nås via markerade stigar och ligger i öppet landskap med fri sikt mot stenstrukturen. Informationsskyltar på platsen förklarar anläggningens form och hjälper besökare att förstå de olika delarna av konstruktionen.

I mitten av 1800-talet påträffades en liten stenkammare innanför inhägnaden med en yxa och en dolk av flinta. Föremålen som förvaras i Museum Burg Bederkesa visar att platsen också besöktes under klockbägarkulturen, efter dess byggare från trattbägarkulturen.