Burg Meiningen, Borgruin i Meiningen, Tyskland

Burg Meiningen är en borgruin belägen på förhöjd mark med försvarsmurar och torn från medeltiden. Strukturen återspeglar den försvarsarkitektur som är typisk för Thüringen-regionen, med byggnadsstilar som spänner från gotiska till barocka former.

Slottets ursprung är okänt men antas ligga före år 1000, då det skyddade ett vadställe i Werra; 2012 hittades träpålfundament från den tiden nära dagens slott. År 1008 lät biskoparna i Würzburg bygga om det till ett vattenslott. Den 10 augusti 1432 förstörde invånare i Meiningen slottet, och Lorenz von Bibra lät återuppbygga det i renässansstil 1509–1511. Hertig Bernhard I lät riva det 1682 för att bygga Elisabethenburgs slott.

Namnet ”Altes Schloss” (Gamla slottet) betecknar den bevarade huvudbyggnaden av medeltidsborgen, som efter 1682 införlivades som norra flygeln i Schloss Elisabethenburg. Flygeln kallas ”Bibrabau” efter biskop Lorenz von Bibra, som lät bygga om borgen i renässansstil 1509–1511; Otto Hoppe gav den dess nuvarande form 1859–1861. I byggnaden finns i dag Meiningens stadsarkiv och statsarkiv.

Det tidigare borgläget ligger vid nordvästra kanten av Meiningens gamla stad, på Werrans högra strand vid ett tidigare vadställe. Den bevarade huvudbyggnaden, palatset, utgör i dag norra flygeln av Schloss Elisabethenburg och rymmer Meiningens stadsarkiv och statsarkiv. Vallgraven fick vatten från Werra och den södra ingången skyddades av en vindbrygga.

Slottets vallgrav fick vatten direkt från floden Werra, och den enda ingången låg i söder bakom en vindbrygga. Vid byggarbeten nära dagens slott påträffades 2012 träpålfundament från tiden före år 1000, ett bevis på den äldsta befästningen vid detta vadställe.