Burg Sulzbach, Slottsruin i Sulzbach-Rosenberg, Bayern, Tyskland

Burg Sulzbach var ett medeltida slott på en långsträckt terrassrygg vid Frankenalbs östra kant, uppdelat i en huvudborg på cirka 1,5 hektar och en förborg på cirka 3 hektar. Kärnan låg i en bäckkrök 20 till 30 meter över Rosenbachdalen. I dag står på huvudborgens område palatset tillhörande pfalzgreven av Neuburg-Sulzbach, till största delen uppfört i sin nuvarande form från 1582, och S:t Hedvigklostret som grundades under andra hälften av 1700-talet.

Burg Sulzbach nämns inte i någon skriftlig källa från 800- till 1200-talet; den äldsta uppgiften om en borg i Sulzbach är från 1329. Enligt lokal sägen anlades borgen under första hälften av 1000-talet. Från slutet av 600-talet möttes agilolfingiska, frankisk-karolingiska och böhmiska intressen i trakten, och de högkvalitativa järnmalmerna präglade regionens ekonomi ända in på 1900-talet.

Namnet Sulzbach kommer från platsen själv: borgen låg i en krök av bäcken Rosenbach, omkring 20 till 30 meter över dalen, och orten växte fram där nord-sydliga vägar och vägen mot Böhmen möttes. Ingen skriftlig källa från 800- till 1200-talet nämner borgen; det tidigaste omnämnandet av en borg i Sulzbach är från 1329.

Det tidigare slottsområdet ligger inom området för Övre och Nedre slottet i Sulzbach och S:t Hedvigsklostret i Sulzbach-Rosenbergs gamla stad. Huvudborgen låg på en terrassformad utlöpare cirka 20 till 30 meter över Rosenbachdalen; den äldsta befästningen av den omkring 3 hektar stora förborgen undersöktes arkeologiskt först 2008. Platsen är registrerad som skyddat monument och som arkeologisk fyndplats i Bayerska atlasen.

Det bayerska monumentregistret anger kullen som fyndplats för föremål från mellersta bronsåldern, urnfältsperioden och sen Hallstatt–tidig La Tène, så sporn användes långt före medeltidens borg. Borgen nämns inte i någon skriftlig källa mellan 800- och 1200-talet; det äldsta omnämnandet av en borg i Sulzbach är från 1329.