Bunker Kossa-Söllichau, Militärmuseum i Laußig, Tyskland

Bunker Kossa-Söllichau är en före detta östtysk militär ledningsplats i Dübener Heide, uppförd 1976–1979 av sex prefabricerade FB-75-bunkrar i skyddsklass E samt mindre FB-3-bunkrar och fordonsskydd. Bunkrarna står åtskilda utan underjordiska tunnlar mellan sig; var och en hade en egen funktion som stabsrum, kommunikationscentral eller försörjningsteknik.

Anläggningen byggdes 1976–1979 som projekt nr 16/13/302 av ingenjörstrupper från NVA och specialiserade östtyska företag och fungerade som ledningsplats för Militärdistrikt III. Uppgiften var att förbereda och organisera uppsättandet av ersättnings- och utbildningsbrigader för Östtysklands södra distrikt. En liten underhållsenhet höll den redo att tas i bruk; efter återföreningen överlämnade Bundeswehr området till privat bruk 1993.

Anläggningen öppnade som museum 2002, samma år som den fick status som kulturminne, efter att Bundeswehr 1993 hade släppt området till privat användning. Frivilliga säkrade och underhöll de bevarade bunkrarna. Varje år kommer flera tusen besökare till Dübener Heide, och guidade turer förklarar anläggningens verkliga funktion.

Interiören förblir sval året runt på grund av sitt underjordiska läge med minimalt naturligt ljus. Besökare bör ta med varma kläder och avsätta tillräckligt med tid för att utforska anläggningen grundligt.

De sex prefabricerade bunkrarna av typ FB-75 hade ingen underjordisk förbindelse; personalen rörde sig ovan jord mellan separata byggnader. Området omfattade också små FB-3-bunkrar för vakt- och underhållspersonal samt många splitterskydd för fordon. Signalscentralen hade beteckningen HNZ 63.