St. Quintins-Kapelle, Romersk-katolskt kapell i Essen, Tyskland

St. Quintins-Kapelle var en romansk kyrkobyggnad med rektangulär plan och en förlängd koravdelning, dokumenterad genom teckningar före rivningen 1823. Byggnaden stod i den nordvästra delen av staden nära andra medeltida religiösa byggnader.

Kapellets byggnadsår är okänt; uppgiften att Altfrid grundade det omkring 835 och skaffade Quintin-reliker betvivlas nu, eftersom han inte nämns i Miracula s. quintini. Den första säkra uppgiften är abbedissan Theophanus testamente omkring 1050, där hon lät tända ljus ad sanctum Quintinum; hon kan ha varit grundaren. 1200-talets Consuetudines reglerar användningen; kapellet revs omkring 1823.

Kapellet kallades Quintchen på Essendialekten. Det låg mellan klosterporten och atriet, dit nyantagna kanonissor fördes för att vörda helgonets reliker och be för levande och döda. Efter sin död låg kanonissorna på lit de parade där, och klostrets minnesgudstjänster hölls i kapellet.

Platsen för det tidigare kapellet markeras av en minnesplakett på en modern kontorsbyggnad norr om Essen Münster. En gränd som kallas 'An St. Quintin' mellan affärskomplexet och St. Johann Baptist församlingskyrka hjälper besökare att förstå var byggnaden en gång stod.

Detaljerade kyrkoregler från 1200-talet finns bevarade som beskriver kapellets specifika roll i klostrets dagliga gudstjänstrutiner och klosterliv. Dessa skriftliga dokument ger sällsynt inblick i hur medeltida religiösa byggnader som denna fungerade inom sina samhällen.