Burg Scharzfels, Slottsruin på klippa i Bad Lauterberg im Harz, Tyskland

Scharzfels slott är en ruin på en dolomitklippa som är omkring 20 meter hög och 20 gånger 60 meter i plan, belägen cirka 150 meter över Oders dalgång öster om Scharzfeld. En stentrappa från 1800-talet med metallräcke leder från den yttre borggårdens plana terrass, där en restaurang ligger, upp till klippväggen. Av palatset, tornet och ringmuren återstår bara fragment, men gångar och rum som huggits in i berget finns kvar, bland dem en cirka 15 meter lång korridor bakom den forna vindbrogången.

Scharzfels byggdes troligen på 900- eller 1000-talet och tillhörde tidigt ärkestiftet Magdeburg; kejsar Lothar av Süpplingenburg förvärvade borgen 1131 och gjorde den till en riksfästning, omnämnd som castrum quoddam Scartuelt. Från 1300 gick den som län till grevarna av Hohnstein, och 1596 ärvde hertig Henrik Julius av Braunschweig-Wolfenbüttel fästningen. År 1627 byggdes den ut, försågs med garnison och befästes starkt, och på 1600-talet blev den ett statsfängelse. Den 25 september 1761 kapitulerade garnisonen efter tio dagars belägring inför omkring 6 000 franska soldater, som fyra dagar senare sprängde borgen.

Från 1695 höll borgen Eleonore von Knesebeck, förtrogen till prinsessan Sophia Dorothea, fången i ett pyttelitet rum i berget där hon bara fick se en gammal amma om dagen. Hennes familj mutade taktäckaren Veit Rentsch, som öppnade taket och hissade ner henne cirka 20 meter längs klippan 1697. I dag hålls sommarfestligheter på borggården med guidade turer och musik.

Platsen kan nås via flera vandringsleder, inklusive Karstleden och BaudenSteig, med parkeringsplatser i närheten. Promenaden till toppen tar ungefär en timme och kräver stadiga skor på grund av branta stigar.

Borgen hade ingen portbyggnad: från toppen av 1800-talstrappan ledde en vindbrygga in i en cirka 15 meter lång gång sprängd i dolomiten till övre borggården. Trappan byggdes upp igen 1998 sedan den nygotiska porten rasat 1959.