Burg Eilenburg, Slott i Eilenburg, Tyskland

Burg Eilenburg är en medeltida fästning på en kulle ovanför floden Mulde, bestående av två bostadstorn i tegel, en ringmur och flera vallgravar. På området finns en barock förvaltningsbyggnad, som lades till senare för att komplettera den ursprungliga befästningen.

En slavisk befästning från 800-talet blev vid mitten av 900-talet centrum för Burgward Ilburg och förekommer som 'civitas Ilburg' i ett dokument av Otto I daterat 29 juli 961. Omkring år 1000 övergick den till grevarna av Wettin, och under decennierna kring 1200 uppfördes två bostadstorn av tegel och en ringmur. År 1644 intogs borgen av svenska trupper under trettioåriga kriget; den skadade anläggningen användes därefter som stenbrott, medan Amtshaus och fängelse härrör från 1600- och 1700-talen.

Namnet Eilenburg kommer från den slaviska bosättningen Ilburg som nämns 961; borgen gav också namn åt adelsätten von Eulenburg, en av Wettin-dynastins viktigaste ministerialfamiljer. Bostadstornet Sorbenturm är uppkallat efter de troligen talrika sorbiska borgmännen.

Slottet ligger på Schloßberg, en oval lerhöjd vars topp når 132,5–135 m över havet, drygt 30 m över stadskärnan. På höjden finns jordvallar upp till tio meter höga, synliga redan på vägen upp. Det barocka Amtshaus har ett provisoriskt tak sedan mordbranden 1993 förstörde dess mansardtak, och skador har sedan dess uppstått även invändigt.

Slottet kallas ibland ”Sachsens vagga”: 1089 överläts markgrevskapet Meissen till Fredrik av Eilenburg, slottets dåvarande ägare, vilket grundade Wettinernas herravälde över det område som blev Sachsen. De två bevarade tornen skiljer sig i material: det så kallade sorbiska tornet är av ljus sandsten, södra tornet av rött tegel.