Schloss Dreiborn, Slott i Schleiden, Nordrhein-Westfalen, Tyskland

Schloss Dreiborn, även kallat Burg Dreiborn, är det högst belägna vattenslottet i Rhenlandet, i stadsdelen Dreiborn i Schleiden. Den rektangulära anläggningen av kluven sten, delvis putsad, var ursprungligen tvådelad och omgiven av en bred vallgrav med ingång från söder. Av den senmedeltida huvudborgen återstår bara det fristående runda sydvästtornet, medan den treflyglade förborgen bevarar sina ringmurar med två runda hörntorn.

Slottet, byggt av kluven sten och delvis putsat, är det högst belägna vallgravs slottet i Rhenlandet. Philipp Wilhelm Baron von Harff och hans hustru Anna Catharina von Harff-Dreiborn lät mellan 1680 och 1695 uppföra det tvåvånings bostadshuset med lanternkrönt hörntorn; deras äktenskapsvapen finns kvar ovanför stalldörren. Dreiborn ägdes av familjen von Harff i nästan 400 år, från 1584 till 1982, och gick då genom arv till familjen Raitz von Frentz.

Byn Dreiborn bär fortfarande vapnet för herrarna av Drimborn: tre snedställda rosor på skölden, därovan en hjälm med mössa som bär ytterligare en ros, i bruk sedan 1325. Slottet förblev i familjen von Harffs ägo i nästan 400 år, mellan 1584 och 1982, och övergick sedan genom arv till familjen Raitz von Frentz.

Anläggningen ligger i Dreiborn, en stadsdel i Schleiden i Kreis Euskirchen, vid Landstraße där ett barockt vägkapell står. Det är en vallgravsomgiven borg med bred grav, tidigare tillgänglig från söder; den runda sydvästtornen från den forna huvudborgen står nu fristående. Porten leder in på innergården, där Philipp Wilhelm Baron von Harffs och Anna Catharina von Harff-Dreiborns gemensamma vapen finns bevarat ovanför stallbyggnadens portal till höger.

Slottet är det högst belägna vallgravsförsedda slottet i Rhenlandet, omgivet av en bred vallgrav. Det fristående runda sydvästtornet är det sista som återstår av den senmedeltida huvudborgen; den trevingade förborgen har kvar två runda hörntorn. Ovanför stallbyggnadens port finns makarna Philipp Wilhelm Baron von Harffs och Anna Catharina von der Horsts gemensamma vapen från ombyggnaden 1680–1695.