Dorfkirche Zehlendorf, Församlingskyrka i Steglitz-Zehlendorf, Berlin, Tyskland

Dorfkirche Zehlendorf är en åttkantig barockkyrka uppförd 1768 på platsen för en medeltida fältstenskyrka som först nämndes 1264. Exteriören har släta putsytor mellan hörnlisener, och de höga segmentbågfönstren och oculusfönstret ovanför dörren härrör från restaureringen 1953. Takstolen var 2017 angripen av hussvamp.

1264 dokumenteras en stenkyrka med klutturm på platsen, och troligen stod här sedan omkring 1250 en fyrdelad absidkyrka av åkerstensblock med ett torn lika brett som skeppet. 1760 plundrades byn under sjuårskriget och kyrkan lämnades som ruin. Fredrik II lät riva ruinen 1767 och uppföra en ny kyrka under sitt patronat, med bidrag av virke och 6 000 taler; den fullbordades 1768.

Efter invigningen av Pauluskirche 1905 hölls inga regelbundna gudstjänster i bykyrkan förrän 1953; mellan 1912 och 1930 användes den som församlingshus. År 1732 välkomnade Fredrik Vilhelm I salzburgska landsflyktingar framför kyrkan med orden ”Mir neue Söhne – Euch ein mildes Vaterland”. En lokal sägen berättar att byggmästaren förskingrade byggmedlen och flydde, så att pengarna bara räckte till en liten kyrka.

Den åttkantiga kyrkan ligger i Zehlendorfs historiska kärna, vid Zehlendorfer Eiche, på den gamla bygatan västra sida. Kyrkogården ska bli framkomlig igen i samband med murverksarbetena; tills dess är takstolen angripen av hussvamp och en del bjälkar saknas, så byggnaden används inte för ordinarie gudstjänster. Gudstjänsterna flyttades till Paulus-Kirche 1905.

Den åttkantiga planen är ovanlig för en landsortskyrka i Mark Brandenburg; varför Fredrik den store valde den är okänt. En sägen berättar att byggmästaren förskingrade medel och flydde, så att pengar bara räckte till en liten byggnad. En förskingring ägde faktiskt rum, men med omkring 300 sittplatser var kyrkan inte mindre än konventionella byggnader.