Bonifatiuskloster, Kloster i Hünfeld, Tyskland

Bonifatiuskloster är ett katolskt kloster grundat 1895 i Hünfeld, ritat av Arnold Güldenpfennig, arkitekt för Paderborns domkyrka. Dess nyromanska klosterkyrka, byggd 1897–1900, är en korsformig treskeppig basilika med ett sydportal krönt av ett rosettfönster, rundbågiga fönster, lisener och friser, flankerad av två torn med rombformade tak. Förebilden var en romansk kyrka i Bretagne.

Oblaterna grundade 1895 sitt första hus i Tyskland här; Arnold Güldenpfennig ritade anläggningen, som byggdes 1896–1900, och fram till 1899 höll gemenskapen till i Hünfelds rådhus. 1941 exproprierade nazisterna klostret och fördrev Oblaterna, som återvände i september 1946; biblioteket, som förts till Berlin, kom tillbaka med hjälp av amerikanska soldater. 1971 stängdes skolastikatet och huset blev reträtt- och konferenscenter.

Klostret kallas i folkmun för ”Hünfeldoblaterna”. Dess kyrka förvarar en relik av det heliga korset infattad i ett massivt silverrelikvarium, skänkt av prinsessan Anna av Hessen, som också gav liturgiska kläder som förvaras i sakristian. Ambons är formad som en rulle med två sigill: en ängel som lägger ett glödande kol på Jesajas läppar och grundaren Eugène de Mazenod med sina följeslagare.

Klostret är ett andligt centrum som tar emot omkring trettontusen reträttdeltagare per år, så kyrkan och byggnaderna är arbetsplatser och inte ett museum. Kyrkan har ett separat biktrum för bikt och andligt samtal, och klostret har också ett privat kapell för åttio personer. Grupper kommer för reträtter och konferenser, så fråga i förväg om kyrkan är ledig under en samling.

Under första världskriget fungerade klostret som reservsjukhus och tog hand om sårade soldater från striderna. Efter krigets slut återgick byggnaden till sitt ursprungliga syfte och blev återigen en plats för bön.