Bodfeld, Slottsruin i Oberharz am Brocken, Tyskland

Bodfeld är en slottsruin belägen på en bergskam kallad Schloßkopf, med synliga grundvalar av det tidigare kejserliga palatset inklusive runda torn och mötessalar. Platsen sträcker sig över flera nivåer och visar rester av olika byggnadskomplex som tjänade kungliga funktioner under de ottonska och saliska perioderna.

Bodfeld var en kunglig jaktstuga som dokumenterades redan 936, då Otto I kallade den Jagdhof; minst 17 kungliga vistelser finns belagda. Henrik III utfärdade sitt sista diplom där den 28 september 1056 och dog den 5 oktober 1056 i påvens närvaro. Henrik IV upphöjdes till tysk kung i Bodfeld 1056. Platsens läge föll i glömska i slutet av 1200-talet.

Namnet Bodfeld kommer från floden Bode, även om platsen vid Schloßkopf ligger fyra till fem kilometer därifrån. Monarkerna höll hov här men firade aldrig viktiga kyrkliga högtider i Bodfeld, utan gjorde det i Quedlinburg, Magdeburg eller Goslar. En informationstavla på platsen visar planen: ett kapell, två runda torn, en stor hall och en andra samlingshall.

Ruinerna är tillgängliga från Elbingerode via flera vandringsleder inklusive Erzgrube Büchenberg-slingan och Schornsteinberg-rundan, som passerar genom varierande terräng. Kraftiga skor rekommenderas eftersom stigarna är ojämna och platsen ligger på förhöjd mark.

Historiska uppteckningar visar att minst 17 olika kungar och kejsare besökte platsen, inklusive Henrik I och Otto I, vilket understryker dess exceptionella betydelse för riket. Dessa många besök visar att slottet inte bara var ett tillfälligt stopp utan en föredragen destination för de härskande dynastierna.