Hohle Fels, Arkeologisk grottplats i Schelklingen, Tyskland

Hohle Fels ligger cirka 1 km öster om Schelklingens centrum och består av en 30 meter lång gång som leder till en sal som är upp till 30 meter hög och 500 m² stor, varifrån två sidogångar på drygt 20 meter utgår. Ingången ligger 534 meter över havet i en kalkstensklippa i Vita Jura på Achdalens högra sluttning. Formen har gett grottan namnet Backofenhöhle, ugnsgrottan.

Den första utgrävningen gjordes 1870, då Oscar Fraas och Josef Hartmann fann ben av grottbjörn, ren, mammut och vildhäst. År 1872 besökte Rudolf Virchow grottan, som inför besöket försågs med järngrind och träspänger. Från 1977 grävde universitetet i Tübingen under Joachim Hahn, och sedan 1997 leder Nicholas Conard de årliga kampanjerna; till 2016 hade över 80 000 stenartefakter bärgats. År 2017 togs grottan upp på UNESCO:s världsarvslista.

Grottans namn betyder "ihålig klippa" på tyska; 1830 letade krukmakaren Karl Friedrich Rixinger efter lera där och fann ben av grottbjörn. Utgrävningarna som sedan 1997 letts av Nicholas Conard vid Tübingens universitet har gett över 80 000 stenartefakter och nästan 300 smycken, däribland den 6 cm höga Venus från Hohlefels, skuren ur mammutelfenben.

Grottan ligger ungefär en kilometer öster om Schelklingens centrum, vid foten av Achdalens högra sluttning; ingången på 534 m över havet stängs av ett metallgaller. Den 30 m långa ingångsgången leder till en sal som är upp till 30 m hög och har 500 m² golvyta, varifrån två sidogångar på drygt 20 m utgår.

I grottan hittades benflöjter, bland de äldsta kända musikinstrumenten. En liten elfenbensfigur av en kvinna som påträffades här hör också till mänsklighetens tidigaste konstverk.