Schloss Marquardt, Barockpalats i Potsdam, Brandenburg, Tyskland

Schloss Marquardt är en byggnad med flera flyglar, 15 km nordväst om centrala Potsdam i stadsdelen Marquardt. Väggarna av beige stuck bär branta tak av rödbrunt tegel; vänstra flygeln har valmat tak med små takkupor, och en rundad mittdel med liten grön kopparkupol ligger intill en envåningsgalleri med sammanhängande spröjsade fönster och balustrad. Till höger reser sig ett kvadratiskt torn med grönt koppartak och loggia nära toppen över en flygel med rektangulära fönster; stentrappor leder upp till en terrass till vänster.

Platsen omnämns första gången 1313 under det slaviska namnet Skoryn, senare förtydskat till Schorin. 1660 slog Moritz Andreas von Wartenberg samman två gårdar till ett riddargods. Efter den siste Wartenbergs barnlösa död 1704 förvärvade Marquard Ludwig von Printzen egendomen och fick 1708 kungligt tillstånd att döpa om den till Marquardt efter sitt förnamn. En brand förstörde 1791 delar av herrgården och gården.

Byn nämns första gången 1313 som Skoryn, senare förtyskad till Schorin; namnet Marquardt kommer från Marquard Ludwig von Printzen, som fick tillstånd att döpa om godset efter sitt eget förnamn. 1843 ändrade prästen stavningen från Marquard till Marquardt. Theodor Fontane vistades här tre gånger och var den förste att kalla herrgården ett Schloss.

Palatset fungerar som en privat evenemangslokal och är inte alltid öppet för allmänheten, så besökare bör i förväg kontrollera om området är tillgängligt på det datum de planerar att besöka. Att planera i förväg hjälper till att undvika besvikna resor till platsen.

På slottets mark fanns Blaue Grotte, ett rum med dubbla väggar och färgade ljuseffekter som general Hans Rudolf von Bischoffwerder, rosenkreuzare, lät inreda efter 1795 i en trädbevuxen kulle för spiritistiska sammankomster inför kung Fredrik Vilhelm II. En senare ägare lät riva det mellan 1860 och 1870 på grund av förfall, och dess exakta läge är i dag okänt.