St. Joseph, Kyrkobyggnad i Maxvorstadt, München, Tyskland

Sankt Josef är en neobarock murpelarbasilika med tunnvalv, uppförd 1898–1902 efter Hans Schurrs ritningar vid Josephsplatz östra ände. Den är 79 m lång och 31 m bred, valvets topp ligger 24 m över golvet och tornet mäter 63 m. Den blekgula västfasaden har en indragen trebågig portik efter Salzburgs domkyrka; tornets åttkantiga fjärde våning bär en kopparkupol och ett kors.

S:t Josef uppfördes 1898–1902 enligt ritningar av Hans Schurr som Maxvorstadts andra församlingskyrka och invigdes den 15 juni 1902 av ärkebiskop Franz Josef von Stein. Den tjänade som kapucinernas klosterkyrka och den 19 september 1913 upphöjde ärkebiskop Franz von Bettinger den till församling. Den 13 juni 1944 förstörde två bomber nästan allt utom tornet; återuppbyggnaden började 1950 och högaltaret invigdes den 6 juli 1952.

Kyrkan är invigd åt Sankt Josef och sköttes länge av kapucinorden, som från 1913 ansvarade för församlingen. Inne i tornet finns ett minnesmärke över de 21 medlemmarna i församlingens katolska gesällförening som torterades och dödades av Freikorps Bayreuth den 6 och 7 maj 1919 i källaren till Prinz-Georg-Palais.

S:t Josef ligger på Josephsplatz 1 vid Josephsplatz östra ände, på gränsen mellan Maxvorstadt och Schwabing-West; tornet avslutar siktlinjen längs Augustenstraße. Byggnaden står fri på tre sidor, medan prästgården och det tidigare kapucinerklostret ansluter i norr, så västfasaden med sin trebågade portik ses bäst från torget.

I tornet finns ett minnesmärke över församlingens offer i båda världskrigen, bland dem 21 medlemmar av den katolska gesällföreningen som den 6 och 7 maj 1919 torterades och dödades i källaren till Prinz-Georg-Palais av Freikorps Bayreuth under Wolff von Stutterheim på grund av misstanke om kommunism.