Oranienburgs slott, Barockslott i Oranienburg, Tyskland

Oranienburgs slott är ett barockt Schloss i Oranienburg, uppfört 1651–1655 av Louise Henriette av Oranien-Nassau på platsen för ett äldre jaktslott, med Johann Gregor Memhardt som arkitekt. Den H-formade planen förenar det tidigare jaktslottet i mittblocket med norra bakre flyglar och paviljonger som från 1689 tillfördes av Johann Arnold Nering och senare Johann Friedrich Eosander von Göthe. Anläggningen med vita murar och röda tegeltak omsluter en grusgård som är öppen på ena sidan; huvudflygeln har en triangulär gavel och en pelarförsedd entréportik.

Omkring 1551 ersatte kurfurste Joakim II den medeltida borgen på Havelön med ett jaktslott vars renässansstruktur finns kvar i dagens mittblock. År 1650 gav Fredrik Vilhelm godset Bötzow till sin hustru Louise Henriette av Oranien-Nassau, och 1651–1655 uppförde Johann Gregor Memhardt det holländskklassicistiska slottet, som 1652 fick namnet Oranienburg. Från 1689 lät sonen Fredrik III bygga ut det i italienska och franska barockformer; Nering och senare Eosander von Göthe tillförde flyglar och en andra gård.

Slottet beställdes av en prinsessa från huset Orange-Nassau och bär tydliga spår av nederländsk design i sina balanserade rum. Besökare kan idag se hur arkitekturen återspeglar kopplingen mellan Brandenburg och Nederländerna.

Slottet är i dag ett museum under Stiftelsen Preussiska slott och trädgårdar Berlin-Brandenburg och visar barockkonsthantverk och målningar, delvis knutna till dess tidigare invånare. Trädgårdarna låg sydväst om byggnaden, där Louise Henriettes muromgärdade lustträdgård fanns. Ingångsportalen från 1690 av Johann Arnold Nering, flankerad av par av toskanska kolonner och krönt av allegorierna Hösten och Sommaren, markerar entrén.

Slottet är ett av fyra tyska slott uppkallade efter huset Oranien, byggda för fyra systrar från detta hus. De övriga tre är Oranienstein nära Diez, Oranienbaum i Anhalt och Oranienhof nära Bad Kreuznach, av vilka endast det sista inte längre finns kvar.