Bartholomäusfriedhof, Begravningsplats och byggnadsminne i Göttingen, Tyskland

Bartholomäusfriedhof är en begravningsplats och ett byggnadsminne i Göttingen som ligger norr om gamla stan, mellan Weender Landstraße och Maschmühlenweg. Området innehåller omkring 185 bevarade gravstenar från olika perioder, varav många har genomgått restaurering under de senaste åren.

Begravningsplatsen anlades 1747 utanför stadsmurarna på platsen för det tidigare S:t Bartholomäus spetälskesjukhus, i linje med upplysningstidens syn att begravningar borde flyttas ut ur staden. Först betraktades den som en fattigbegravningsplats, men snart lät förmögna universitetsmedlemmar uppföra påkostade gravar där. Den utvidgades till sin nuvarande storlek 1840, ersattes av den nya Stadtfriedhof 1881 och stängdes 1883.

Namnet Bartholomäusfriedhof kom i bruk under 1800-talets första hälft och slog igenom på 1900-talet; tidigare kallades platsen Neuer Kirchhof, Weender Kirchhof eller St. Johannis und St. Jacobikirchhof. Den ansågs först vara en fattigkyrkogård, men universitetsmedlemmar lät senare uppföra praktfulla gravmonument – en kontrast som ännu syns på de bevarade stenarna.

Begravningsplatsen ligger norr om gamla stan, mellan Weender Landstraße och Maschmühlenweg, mittemot universitetets humanistiska centrum. Stenmurarna och grinden flyttades hit på 1950-talet från 82er-Kaserne vid Geismartor under ledning av Karl Grabenhorst. Många inskrifter går inte längre att läsa, så ta med en namnförteckning om du söker bestämda gravar.

De steniga inhägnadsmurarna och järngrinden tillhörde ursprungligen inte begravningsplatsen: på 1950-talet flyttades de hit från 82er-Kaserne vid Geismartor under ledning av stadsbyggnadsrådet Karl Grabenhorst. Ett flyganfall mot Maschmühlenweg skadade en del av området 1944, som vid krigets slut ännu hade 420 gravar.