Pankow, Järnvägsstation i Pankow, Tyskland

Berlin-Pankow är en station på järnvägen Berlin–Szczecin i stadsdelen Pankow. Den grå tegelbyggnaden, uppförd 1909–1914 enligt ritningar av Karl Cornelius och Ernst Schwartz, har en vit klocka med romerska siffror i kvadratisk stensram och guldbokstäverna "BERLIN-PANKOW" ovanför tre spröjsade fönster. Tre bågöppningar med svarta galler och rödorange svängda mönster står mellan mörkröda tegelpelare. En kaklad gångtunnel med gulkantade trappsteg och svängda reliefer leder ner till plattformarna.

Den första hållplatsen öppnade den 15 oktober 1880, nästan en kilometer från Pankows gamla bykärna, och fick snart namnet Pankow-Schönhausen efter det närbelägna slottet Schönhausen. Stationshuset på norra sidan uppfördes 1909–1914 enligt ritningar av Karl Cornelius och Ernst Schwartz. Den 8 augusti 1924 inleddes eldriften på förortslinjen, och sedan den 3 oktober 1954 heter stationen Berlin-Pankow.

Stationen heter Berlin-Pankow sedan den 3 oktober 1954, då den dittills självständiga kommunen Pankow införlivades med Berlin. Det tidigare namnet Pankow-Schönhausen syftade på Schönhausens slott i närbelägna Niederschönhausen. Namnet Bahnhof Pankow bars dessförinnan av den närliggande stationen på Nordbahn, dagens Wollankstraße.

Stationen förbinder genom flera S-Bahn-linjer och regionaltåg med direkt service till centrala Berlin och samhällen i Brandenburg. Skyltar och informationspunkter hjälper besökare att navigera och hitta sina rutter.

Den tidigare rangerbangården nordost om passagerarstationen, byggd 1891–1893 för 8,9 miljoner mark, hanterade 1917 över 3800 vagnar på en dag och var därmed det tyska rikets största ensidiga rangerbangård. Den lades ned 1997.