Magdalenenberg, Arkeologisk plats i Villingen, Tyskland

Magdalenenberg är en gräsbevuxen gravhög från järnåldern ungefär två kilometer sydväst om Villingens centrum; i dag är den omkring 8 meter hög och cirka 100 meter i diameter, ursprungligen 10–12 meter hög och 102–104 meter bred. Med 33 000 kubikmeter är den den största gravhögen från Hallstattperioden i Centraleuropa. Någon kammare eller museum finns inte i högen; fynden och furstens träkammare visas på Franziskanermuseum i Villingen.

Dendrokronologin för den centrala kammaren daterar högen till 616 f.Kr. Under de följande decennierna anlades 126 gravar koncentriskt runt den. Omkring 500 f.Kr. plundrade gravplundrare den centrala graven; deras träspadar hittades senare. Utgrävningarna 1890 och 1970–1973 frilade den plundrade kammaren, en fyrhjulig vagn, ett hästbetsel och ben från en gris.

Namnet Magdalenenberg går tillbaka på ett "Maria magdalenen creitz" utmärkt på en karta från 1610; en belägringsskiss från 1704 visar ett lothringiskt kors på platsen. På 1640-talet bekände kvinnor under tortyr i Villingens häxprocesser att de dansat med djävulen på höjden. Sedan 2014 förbinder leden Keltenpfad högen med Franziskanermuseum, med skyltar längs vägen.

Keltenpfad, som öppnades i september 2014, förbinder högen med Franziskanermuseum i Villingen; längs vägen finns skyltar om platsen och några trästolpar har rests igen på sina ursprungliga platser. Högen ligger omkring två kilometer sydväst om Villingens centrum vid kanten av skogsområdet Laible, och vägen går över öppen mark, så skor för fält- och skogsstigar behövs.

De 126 gravar som lagts koncentriskt kring centralgraven tolkades 2011 av arkeologen Allard Mees som en månkalender, där gravarnas läge speglar nordliga stjärnbilder och måncykeln i stället för solcykeln. Andra forskare ifrågasätter metoden. Träpålar som hittats i högen anses av honom markera månens ytterläge.