Scheibenberg, Bergstopp och geotop i Erzgebirge, Tyskland

Scheibenberg är ett berg i Erzgebirge i Sachsen, Tyskland, 807,2 m över havet strax sydost om staden med samma namn. Det är en erosionsrest av ett tertiärt lavflöde, uppbyggt av augit-nefelinit som bildar kolonner upp till nästan 30 meter höga, lokalt kallade "orgelpipor". På toppen finns ett 29,2 meter högt åttkantigt utsiktstorn från 1993/94 och en bergsstuga.

Scheibenberg är en erosionsrest av ett tertiärt lavaström, vars hårda basalt nu reser sig över de mjukare omgivande bergarterna. År 1787/88 undersökte mineralogen Abraham Gottlob Werner här basalten som vilar på lager av sand och lera och drog slutsatsen att bergarten bildats i havet, vilket grundade den geologiska läran neptunism. Berget tillhörde staden Scheibenberg sedan 1558, och basalt bröts på dess nordsida från 1914 till 1936.

Berget lockar vandrare från närliggande städer som kommer för att se basaltkolonnerna resa sig längs sluttningarna. Synen av de staplade stenformationerna är något folk ofta stannar för att fotografera eller helt enkelt står framför i tystnad.

Markerade vandringsleder leder till basaltkolonnerna och upp till toppen, där ett utsiktstorn ger öppna vyer över Erzgebirge. Det finns också en restaurang på toppen, vilket gör det enkelt att ta en paus efter vandringen upp.

År 2024 tog International Union of Geological Sciences upp geotopen Scheibenberg på sin lista över IUGS geologiska arvplatser, världens viktigaste platser för att visa geologi. Bergarten är petrologiskt sett inte äkta basalt utan augit-nefelinit och står i pelare upp till nästan 30 meter höga, lokalt kallade "orgelpipor".