Milseburg, Arkeologisk plats och topp i Rhönbergen, Tyskland

Milseburg är en 835,2 m hög topp i Kuppenrhön, den högsta i den delen av bergsmassivet, i kommunen Hofbieber i Hessen. Berget består av fonolit, inte basalt: en magmakropp som stelnade i Buntsandstein och frilades genom erosion, cirka 130 m över omgivningen. De övre sluttningarna är kala och steniga, nedanför står tät skog och vid foten ligger betesmark.

Berget kallas redan Milsiburg i ett dokument från kejsar Otto II den 25 juli 980, som angav en gräns mellan Fulda kloster och Hünfeldområdet. Det keltiska oppidumet på nordvästsluttningen var bebott från 500-/400-talet f.Kr. till 1:a århundradet f.Kr.; dess mur, upp till tolv meter bred vid sydöstra foten, rekonstruerades 2003–2004 och förklaras på skyltar. En liten borg på Liedenküppel, bara 21 gånger 24 meter, nämns 1119 och övergavs senast på 1200-talet.

Gangolfskapelle är ett litet pilgrimskapell tillägnat sankt Gangulphus, byggt nära den plats där den keltiska helgedomen antas ha legat. Intill finns en stenhuggen predikstol för predikan under bar himmel. Bergets namn kommer från en sägen: jätten Mils, förbunden med djävulen, besegrades av Gangulphus, och djävulen täckte kroppen med stenar och formade därmed berget.

Den enklaste vägen upp är från nordväst, den enda sidan utan branta sluttningar; övriga leder stiger genom blockmark och skog. Topplatsån mäter omkring 450 gånger 275 meter, och källor där försörjde en gång de keltiska invånarna med vatten. L 3379 mellan Kleinsassen och Oberbernhards går strax norr om berget, och en sidoväg grenar av österut mot Danzwiesen.

Huvudvallen ansågs länge vara en modern åker gräns, och när järnvägen byggdes 1896 togs därför stora delar av norra muren bort för att bli grus. Rudolf Virchow hade redan insett dess antika ursprung; 1906 bestämde Ch. L. Thomas muren som en Pfostenschlitzmauer.