Wilhelm-Hack-Museum, Konstmuseum i Ludwigshafen, Tyskland

Wilhelm-Hack-Museum är ett museum för modern och samtida konst i Ludwigshafen am Rhein. En kubformad byggnad reser sig över en lägre vit struktur med glasdörrar; sydostsidan bär Joan Mirós keramikvägg av 7 200 plattor, 55 meter bred och tio meter hög. Inomhus visas tillfälliga utställningar på nedre nivån och samlingen på flera övre nivåer.

Staden Ludwigshafen började köpa konst efter första världskriget och satsade från 1953 på expressionister som förföljts under nazismen. I juli 1971 antog stadsfullmäktige köpmannen Wilhelm Hacks donation, som omfattade Gondorfer-fyndet och klassisk-moderna verk, och åtog sig att bygga ett museum med hans namn. Arkitekterna Hagstotz och Kraft från Stuttgart vann tävlingen 1972; bygget började i maj 1975 och museet öppnade den 28 april 1979.

Museet visar verk av konstnärer som Robert Delaunay och Wassily Kandinsky, vilka formade utvecklingen av abstrakt konst. Samlingen visar hur konstnärliga rörelser förändrade hur människor såg form och färg under 1900-talet.

Museet ligger i stadens centrum; entrén är en glasdörr i gatunivå, utan trappa eller tung port. Inomhus hålls tillfälliga utställningar på den nedre nivån, medan samlingen visas på flera övre nivåer som förbinds av gallerier, broar, fönster och trappor. Byggnaden renoverades från april 2008 till februari 2009 med bland annat solcellsanläggning, ny klimatanläggning och ny belysning.

Miró-väggen på sydöstra sidan är 55 meter bred och tio meter hög; den är ett av Joan Mirós största verk och det största konstverket i Ludwigshafen. Byggnadsplanen hade redan reserverat fasaden för ett överdimensionerat konstverk. Miró formgav den tillsammans med keramikern Joan Gardy-Artigas, som svarade för det tekniska utförandet; den färdigställdes i början av 1980.