Old University Marburg, Nygetisk universitetsbyggnad i Marburg, Tyskland

Gamla universitetet i Marburg är en nygotisk byggnad tillhörande Philipps-universitetet, uppförd i två etapper 1873–1879 och 1887–1891 efter ritningar av universitetsarkitekten Carl Schäfer. Fasaderna av vit Wehrda-sandsten indelas av spetsiga gavlar, masverksfönster och strävpelare, med vattenkastare och figurskulptur. Den tidigare dominikankyrkan ansluter direkt, och valvens slutstenar bär vapen för tyska universitetsstäder.

Dominikanorden fick tomten i slutet av 1200-talet och klosterkyrkans kor fullbordades omkring 1320. Efter sekulariseringen 1527 blev klostret huvudbyggnad för det nygrundade Philipps-universitetet. Klosterbyggnaderna revs från 1873, medan kyrkan och sakristian bevarades och infogades i Carl Schäfers nygotiska nybyggnad, uppförd i två etapper 1873–1879 och 1887–1891.

Aulan är 27 m lång, 14 m bred och 8,5 m hög; det målade, självbärande trätaket ritades av Frankfurtarkitekten Alexander Linnemann. Två paneler i norra korsgången visar träsnitt och namn på professorer som undervisade vid Philippina före 1653. En hundfigur på taket ovanför den forna latrinen påminner om dominikanerna, "Domini canes".

Sedan ombyggnaden på 1960-talet ligger huvudingången på den högre sidan vid Reitgasse; den ursprungliga ingången vid Lahntor med sin monumentala trappa leder nu till korsgången. Korsgången är den centrala förbindelsegången, och därifrån nås Aula. I slutet av 1980-talet säkrades Aulas tak med limmade balkar och fick ny klimatanläggning.

En hundfigur på taket ovanför den forna avträdesbyggnaden i nordvästra hörnet påminner om dominikanerna, med ordleken Domini canes, ”Herrens hundar”, som skäller evangeliet för hela världen. Valvens slutstenar bär vapen för tyska universitetsstäder.