Belvedere auf dem Pfingstberg, Slott i Nördliche Vorstädte, Tyskland

Belvedere på Pfingstberg är ett slott i ljusbeige sten vars två 25 meter höga torn, efter förebild från Casino i Palazzo Farnese i Caprarola, flankerar en kolonnad med tre valv och en balkong med tre bronshästar. En portik med tre valv och en bred stentrappa leder in. Bakom omsluter kolonnader och dubbla trappor en gård med vattenbassäng.

Friedrich Wilhelm IV ritade förlagan efter Casino i Palazzo Farnese i Caprarola, som han besökt vid 33 års ålder under sin första Italienresa. Ludwig Persius, Friedrich August Stüler och Ludwig Ferdinand Hesse uppförde de två tornen 1847–1852; efter ett uppehåll lade Stüler till entréhall och sidomurar för Wilhelm I, färdiga 1863. Slaganfall och kungens död 1861 gjorde att det planerade casinot aldrig byggdes.

Kullen fick namnet Pfingstberg 1817, då marken redan tillhörde kungahuset. De två tornrummen används i dag som vigsellokal, och då och då hålls konserter på en scen i gårdens vattenbassäng. Nedanför behölls Pomonatemplet, Schinkels första byggnad från 1800, för att dölja de ogenomförda planerna.

Besökare går uppför många trappsteg, både utomhus och inomhus, och den sista sträckan via en smal gjutjärnsspiral i västra tornet. Utsikten över Potsdam öppnar sig först från takplattformen, eftersom Lennés täta trädplantering skymmer den på lägre nivåer. Vattenspegeln på innergården används ibland som konsertscen.

Belvederen är det enda monumentet i världsarvsgruppen Potsdam och Berlin som drivs av en privat förening. Invånare grundade Förderverein Pfingstberg e.V. under DDR-tiden för att rädda den förfallna byggnaden; restaureringen pågick från 1988 till 2005 med stöd av Hermann Reemtsma Stiftung och Werner Otto.