Schloss Lindstedt, Neoklassisk slott i Potsdam, Tyskland

Lindstedt slott är en sennyklassisk byggnad uppförd 1858–1861 under Fredrik Vilhelm IV. Den består av en huvudbyggnad, ett torn med belvedere och en tempelliknande flygel med hög yttertrappa. En kolonnad förbinder byggnaden med Lindstedter Chaussee; delarna verkar heterogena och speglar byggherrens längtan efter italiensk klassicism.

Fredrik Vilhelm III köpte Lindstedts gods 1828 av familjen von Bülow; det användes för karpodling och rester av dammarna finns kvar. Fredrik Vilhelm IV planerade från 1832 en antikinspirerad villa för ålderdomen och gjorde över 100 teckningar, men bara en minimal variant utfördes. Hans bror och efterträdare Vilhelm I lät fullborda byggnaden; källorna anger 1858–1861, den ryska artikeln 1858–1860.

Namnet Lindstedt kommer från von Bülow-familjens gods som Fredrik Vilhelm III köpte 1828; slottet uppfördes 1858–1861 under Fredrik Vilhelm IV, som bidrog med över 100 teckningar till planerna. Den heterogena anläggningen med torn, belvedere och tempelliknande tillbyggnad speglar hans dragning till italiensk klassicism. Peter Joseph Lenné ritade den regelbundna trädgården; från höjden syns Nya slottets kupoler.

Slottet ligger på en höjd cirka 800 meter nordväst om Nya slottet, direkt vid Lindstedter Chaussee. Sedan hösten 2025 har det överlämnats till Brandenburgs delstatsinstitut för rättsmedicin, som planerar att bygga om det till ett förvaltningssäte med undervisnings- och seminarierum; allmän tillgång är därför inte garanterad. Peter Joseph Lennés regelbundna trädgård är skild från byggnaden.

Den mest kände senare invånare var Erich von Falkenhayn, generalstabschef, som 1918 fick egendomen i ärftlig arrendefastighet och dog där 1922; hans familj bodde kvar till 1944. Wilhelm Groener, tidigare Reichswehr- och inrikesminister, bodde i huset från 1934 och dog där den 3 maj 1939.