Burg Kinzweiler, Medeltida slott i Eschweiler, Nordrhein-Westfalen, Tyskland

Burg Kinzweiler är ett treflyglat tegelhus omgivet av vallgrav på tre sidor, med en barock hedersgård som nås via en tvåarmad trappa. Södra flygeln är kortare än den norra; de äldsta delarna är en delvis gråstensmurad källare och gotiska korsfönster mot gården. De segmentbågade fönstren och valmtaket härrör från mitten av 1700-talet.

Familjen von Palant förvärvade 1420 herrskapet Kinzweiler med två motte och lät i början av 1500-talet uppföra nuvarande slott genom Dietrich von Palant. Det stannade i familjens ägo till 1639, övergick till greve Philipp Dietrich von Waldeck och köptes 1707 av hertig Ernst Friedrich I av Sachsen-Hildburghausen. År 1747 förvärvades det av kurfursten Karl Theodor av Pfalz, som lät bygga om det i barockstil kring mitten av 1700-talet med gotiska delar bevarade. Grevarna von Hatzfeld köpte det 1782 och sålde det 1845 till familjen von Arenberg; senare ägare var Eschweiler Bergwerks-Verein (1928) och Rheinbrauns föregångare (1956), som 1970 lät riva de två förborgarna.

Namnet Kinzweiler kommer från den riddarsläkt med samma namn som innehade godset före 1420. Herrarna von Palant förvärvade egendomen det året och behöll den till 1639. En sägen som nedtecknades omkring 1900 av Düren-samlaren Heinrich Hoffmann berättar om en varulvsliknande varelse som satte sig på bröstet på drängarna som sov i ladugården så att de inte kunde skrika.

Herrgården ligger på östra sidan av Wardener Straße, mittemot korsningen med Kirchstraße i Eschweiler-Kinzweiler. Den är en privatbostad, så besökare kan bara se tegelbyggnaden och den omgivande vallgraven från den offentliga gatan; insidan är inte tillgänglig.

De två långa rektangulära förborgarna, rivna 1970, inhyste stall, lador, en smedja, en vagnmakare, ett bryggeri och fram till 1884 en oljekvarn. En legend som nedtecknades omkring 1900 av Düren-samlaren Heinrich Hoffmann berättar om en varulvsliknande varelse som satte sig på bröstet på de drängar som sov i ladugården och nästan kvävde dem.