Schlangenberg, Naturreservat i Stolberg, Tyskland

Schlangenberg är ett 123 hektar stort naturreservat öster om Stolberg, kring en 276 meter hög kulle av devonisk kalksten. Den rundade, gräsbevuxna kullen reser sig över en grusväg, med en liten mörk byggnad nära den platta toppen. Jorden innehåller zink och bly från århundraden av gruvdrift, och kalaminfloran omfattar Viola calaminaria och Thlaspi calaminare.

Kelter och romare bröt kalamina här; 25 mynt från omkring 100 f.Kr. till 92/93 e.Kr. och romerska murrester har hittats. Före 1800 togs malmen ur ytliga gropar; från 1800 nådde schakten 105 m och dränerades till Vichtbach. Omkring 700 gruvarbetare, varav 200 huggare, bröt upp till 6 600 ton per år. Brytningen stoppades 1871, återupptogs 1881 och avslutades slutgiltigt 1883; det sista schakttornet stod kvar till 1915 och revs 1921.

Det tyska namnet betyder "ormberget" efter hasselsnoken (Coronella austriaca) som fortfarande påträffas här. Frivilliga och Biologische Station im Kreis Aachen fäller tallar som annars skulle ta över zinkgräset, och en lokal grupp drev ett museum om gruvhistorien med djur- och växtexemplar.

Det finns inga markerade stigar eller besökscentrum; besökare har själva trampat upp informella stigar som skadar galmejfloran, så håll dig till befintliga spår och undvik bar mark. Området ligger vid Breinigerberg öster om Stolberg, och den 276 m höga kullen nås via L12. Frivilliga och Biologische Station im Kreis Aachen fäller tallar som annars skulle breda ut sig.

Reservatets tyska smeknamn är Balkan, efter den kala, förorenade mark som gruvdriften lämnade. Kullen har också gett namn åt snoken Coronella austriaca, som ibland påträffas här. Över 300 fjärilsarter har registrerats, några lever bara på kalamin-tåliga växter.