Solling, Bergskedja i Niedersachsen, Tyskland

Solling är en bergsrygg i Weserbergland i södra Niedersachsen som når 527,8 m vid sin högsta punkt. Det är Niedersachsens näst största och tredje högsta bergsrygg, efter Harz och Kaufunger Wald. Kärnan är en skogsplatå av gran och bok, med inslag av ek, och de södra utlöparna sträcker sig in i Hessen och Nordrhein-Westfalen.

Namnet Solling finns första gången dokumenterat 1157 som ”pro foreste Sulgo” i ett dokument från Fulda-traditionerna. Johannes Krabbe gjorde den första kartan över Solling 1603; den gavs ut igen 2004 med kommentarer av Hans-Martin Arnoldt, Kirstin Casemir och Uwe Ohanski. År 2018 fastställde NLWKN det 960 km² stora kulturlandskapet Solling, Bram- och Kaufunger Wald, en klassificering utan rättsligt bindande skyddsstatus.

Namnet Solling kommer från stavelsen sol, som betyder en sänka eller sank mark, belagt som pro foreste Sulgo i ett Fulda-dokument från 1157. Skogen består mest av gran och bok, ställvis ek, och hyser kronhjort och bofink; båda syns lättast i Neuhaus viltpark.

Solling ligger nästan helt i de nedersachsiska distrikten Holzminden och Northeim; bara dess sydvästra utlöpare vid Hannoversche Klippen hör till Höxter i Nordrhein-Westfalen, och sydsluttningen vid Bad Karlshafen ligger i Hessen. Större orter som Dassel, Uslar, Holzminden och Boffzen ligger längs kanten. Neuhaus viltpark är den vanliga platsen för att se kronhjort och bofink.

Namnet Solling kommer från stavelsen sol, som betecknar en låg eller sumpig plats, som i ortnamnet Heimbuchsoll; även Suhle och Soll har samma rot. Den första skriftliga uppgiften finns i ett dokument från Fulda-traditionerna från 1157: pro foreste Sulgo.