Hamburger Hallig, Tidvattenö i Nordfriesland, Tyskland

Hamburger Hallig är en icke invallad halvö på Nordfrieslands västkust, förbunden med fastlandet via en vägbank byggd 1866/67. Den har tre warfter (konstgjorda kullar): huvudwarften, fyra kilometer väster om Sönke-Nissen-Koogs havsdike, rymmer värdshuset Hallig Krog, en utpost för National Park Service och Watt-Werkstatt; Kuhberg ligger 300 meter söderut; Schafberg med NABU-stationen två kilometer österut. Huvudwarftens låga vita byggnader har mörkgrå sadeltak och en högre gavel med en stor rektangulär öppning.

Ön utvecklades ursprungligen i början av 1600-talet av hamburgska köpmän som byggde diken, men Burchardi-floden 1634 förstörde dessa försvar. Efter den katastrofen återbefolkades och återuppbyggdes ön upprepade gånger när invånarna ständigt anpassade sina strukturer till naturkrafterna.

Namnet påminner om Hamburgköpmännen Rudolf och Arnold Amsinck, som 1624 fick dikningsrättigheter här; „Hamburger Haus“ på huvudwarften gav skydd åt invånare från Strand under Burchardifloden 1634. Värdshuset Hallig Krog på den warften är öppet från påsk till 31 oktober, och nationalparksförvaltningens Watt-Werkstatt har utställning och laboratorium. Warften Schafberg halvvägs mot fastlandet bär NABU-stationen Claus-Jürgen Reitmann-Haus.

Vägbanken från fastlandet har varit farbar sedan 1901 och leder fyra kilometer västerut till huvudwarften. Värdshuset Hallig Krog där är öppet från påsk (senast 1 april) till 31 oktober. Schafberg med NABU-stationen ligger halvvägs längs vägbanken, i förlandet och inte på själva Hallig.

Vägbanken som byggdes 1866/67 avbröt tidvattenströmmarna och påskyndade starkt uppslammningen på båda sidor, en erfarenhet som påverkade det fortsatta landåtervinningsarbetet i Nordfriesland. Vägen har varit farbar sedan 1901 och västkusten är nu skyddad mot ytterligare landförlust.