Klocktornet, Peking, Klocktornet i Peking, Kina

Pekings Klocktorn är en struktur från Yuandynastin som är cirka 33 meter (108 fot) hög med grå stenväggar och gröna glaserade tegelpannor, belägen i den gamla stadsdelen. Inuti på andra våningen finns en enorm bronsklocka som väger ungefär 63 ton, vilket utgör byggnadens centrala inslag.

Tornet uppfördes 1272, under Kublai Khans nionde regeringsår, som huvudbyggnad i Wanning-templet. Det byggdes om till klocktorn 1420 under Yongle-kejsaren, men förstördes snart av en brand. Qianlong-kejsaren lät återuppbygga det i nuvarande form 1747. Vid jordbävningen i Tangshan 1976 föll endast ett stenat djurhuvud från taket.

Fram till 1924 ringde bronsklockan varje dag klockan 19 och hördes upp till 20 km bort. En legend berättar om smeden Deng, vars dotter kastade sig i den smälta bronsen för att gjutningen skulle lyckas; kejsaren kallade henne Gyllene ugnens gudinna och folket kallar henne gudinnan som göt klockan.

Tornet har varit öppet för besökare sedan 1980-talet. Innanför leder en stentrappa upp till andra våningen och terrassen, vars fyra ingångar ramas in av stenfönster. Klockan rings inte längre dagligen; den sista ordinarie ringningen klockan 19 upphörde 1924.

Bronsklockan ersatte en tidigare järnklocka som flyttades bakom Trumtornet eftersom dess ljud var för svagt. Den göts under Yongles regering och bär en inskrift som anger den lyckosamma dag, månad och år då den tillverkades; två två meter långa träbalkar hängde på vardera sidan och användes för att slå an den.