Lajia, Arkeologisk plats i Minhe, Kina

Lajia-ruinerna är en utgrävd Qijia-bosättning i Minhe härad, Qinghai, vid Gula flodens övre lopp. Utgrävningen visar husgrunder, en vallgrav och gropar där 32 skelett hittats, några fortfarande utsträckta på golvet. Bredvid kvarlevorna står gråbruna keramikkärl och skålar.

Lajia är en bosättning från Qijia-kulturen (ca 2300–1500 f.Kr.) i Guanting-bäckenet, där hirsodling, fårskötsel och ritualer med grisar försörjde ett samhälle omgivet av en vallgrav. Omkring 1920 f.Kr. begravde en jordbävning av magnitud 6–7 och lerskred platsen och dödade 32 personer i åtta hus. Utgrävarna diskuterar om katastrofen orsakades av störtfloder eller ett utbrott från Gula floden.

Fårskulderblad bearbetades till orakelben för spådom och lades i gravar, vanligt på Qijia-lokaler. Får gav mjölk, ull och det mesta av köttet; bland lämningarna finns också nötkreatur och jagade vilda hjortar. Stenknivar användes för att skala och skära hirs.

Den utgrävda gropen ligger i byn Lajia, Guanting köping, Minhe härad, Qinghai, nära gränsen till Gansu. Området är öppet och skuggfattigt, och gropen betraktas från kanten, så stadiga skor och vatten i varmt väder är bra. Skeletten och keramikkärlen ligger på gropens botten nedanför kanten.

Fyndet 2005 var ett knippe tunna gula strängar i en omvänd kruka, kol-14-daterat till omkring 4 000 år sedan. Experiment visade att hirs ensamt inte kan bilda nudlar, så degen måste ha innehållit andra stärkelser, som korn eller vete. På platsen hittades också grisars skulderblad bearbetade till spådomsben.