Dzungarian Gate, Bergspass i Bole, Kina

Dzungarian Gate är en rak, flack dal som är omkring 50 km lång och mer än 10 km bred på sitt smalaste ställe, mellan Dzungarian Alatau och Barlykbergen vid gränsen mellan Kazakstan och Kina. Dalbottnen ligger på cirka 340 m och topparna på ömse sidor når 3 000 m och 4 600 m. En väg med gul mittlinje och ett brett övergångsställe löper genom dalen, och intill byggnaderna vid vägkanten står ett fackverksformat kommunikationstorn. Järnvägen mellan Dostyk och Alashankou följer samma korridor.

Passet användes som transportväg av Centralasiens nomadfolk och den norra sidenvägen gick genom det. I början av 1200-talet använde Djingis Khan det för att erövra Centralasien. Namnet kom in i rysk litteratur efter att I. V. Musjketov gav det 1875. Mellan 1954 och 1990 byggdes en järnväg genom korridoren som förbinder Aktogaj, Dostyk, Alashankou och Ürümqi.

Namnet Dzungaria kommer från dzungarerna, vänsterflygeln (züün, vänster; gar, hand) i den oiratmongoliska armén, ett rike som Galdan förde till sin höjdpunkt under 1600-talets andra hälft innan Qing besegrade det omkring 1757–1759. Den ryska litteraturen tog upp namnet "Dsungariska porten" efter att I. V. Musjketov först använde det 1875. Herodotos berättelse om grip som vaktar guld och nordanvinden som blåser ut ur en grotta fick forskare som Carl Ruck och Ildikó Lehtinen att koppla passet till Boreas och Hyperborea.

Korridoren är en flat och bred dalgång på cirka 50 km, med Alakolsjön vid norra ingången och Ebinursjön vid södra änden; inne i den ligger stationerna Dostyk (Kazakstan) och Alashankou (Kina). Vindarna kan nå 70 m/s, och den torra sydostvinden "ibe" blåser i kallt väder. Kontrollera prognosen och ta med vindtäta kläder.

Dzungariska porten ligger vid den kontinentala otillgänglighetspolen, den punkt på land som ligger längst från alla hav. Dalen pressar ihop luften så att vindarna når 70 m/s; den torra sydostvinden från Kina på vintern kallas ibe, nordvästvinden från de kazakiska stäpperna sajkan. Kazakstan planerar en vindkraftspark vid Alakolsjön, och Kina driver ett liknande projekt sedan 2009.