Marahoué National Park, Nationalpark i mellersta västra Elfenbenskusten

Marahoué nationalpark omfattar 1 010 km2 i centrala Elfenbenskusten, väster om Bouaflé, vid gränsen mellan sudanguineansk savann och fuktig tät skog. Dess låga kullar och dalar bär galleriskogar längs Marahoué, skogsrester och savann med glesa träd. År 2014 var urskogen borta; kvar fanns cirka 12 % sekundärskog, 4 % galleriskog och 15 % jordbruksmark.

Marahoué blev först ett totalt viltreservat 1956 och därefter nationalpark genom dekret nr 68-80 av den 9 februari 1968, omfattande 101 000 hektar. Syftet var att bevara natur och biologisk mångfald samt utveckla turismpotentialen. Redan 1975 hade omkring 3 % av ytan tagits i anspråk av kakaoplantage och odlingar.

Parken ligger längs vägen Bouaflé–Daloa och Kossousjön; omkring 120 738 människor bor i omgivningen, många odlar kakao och livsmedelsgrödor. Sedan 1970-talet tränger plantager och illegal avverkning in innanför gränserna, och floden Marahoué, även kallad Röda Bandama, bildar en del av östgränsen.

Parken ligger cirka 350 km nordväst om Abidjan, vid vägen Bouaflé–Daloa och nära Kossousjön; Marahouéfloden utgör en del av den östra gränsen. Tillträdet sker via väg, och terrängen med låga kullar och dalar gör vandringen långsam. Omkring 120 738 personer bor i omgivningarna, så odlingar och byar syns nära kanterna.

Floden Marahoué, även kallad Bandama rouge, utgör en del av parkens östra gräns; terrängen består av låga kullar med dalar emellan. BirdLife International listar parken som Important Bird Area: 287 fågelarter har registrerats, bland dem smaragdstaren och svarthuvad biätare.