Düdinger Möser, Skyddat våtmarksområde i Düdingen, Schweiz

Düdinger Möser är ett våtmarksreservat i flera delar väster om Düdingen, bestående av egentliga Düdingermoos, Ottisbergmoos, Garmiswilmoos, Hexenweiher, Tiefmoos och Waldeggmoos. Komplexet av låg- och högmyrar, dammar, diken och alkärr med björk omfattar drygt 70 hektar inklusive buffertzoner; det 6,62 hektar stora Waldeggmoos ligger norr om motorvägen A12, resten mellan motorvägen och järnvägen Bern–Fribourg.

Düdinger Möser var före torvtäkten sannolikt rena högmossar, bildade av vitmossa vars döda rester lagras som torv och höjer torvlagret med cirka 1 mm per år. Efter torvtäkten uppstod dagens lågmossar; de måste slås regelbundet, annars växer de igen och trängs så småningom undan av ny skog.

En botanisk stig visar 60 inhemska myr-, ängs- och skogsplantor på skyltar. Näckrosorna som besökare fotograferar hör inte till myrfloran: biologen Jacques Studer uppger att professor Pater Schmid satte ut dem på 1980-talet för en exkursion och att de blev kvar. Staren Carex pseudocyperus växer främst längs dräneringsdikena.

Våtmarksområdet ligger väster om Düdingens centrum, mestadels mellan järnvägen Bern–Fribourg och motorvägen A12; det 6,62 hektar stora Waldeggmoos ligger norr om motorvägen. En botanisk stig visar 60 inhemska myr-, ängs- och skogsplantor på skyltar. Eftersom lågmyrarna slås regelbundet bör man hålla sig på stigarna.

Här finns kantonen Fribourgs största population av mindre vattensalamander. Större vattensalamandern, som ännu noterades 2017, har sedan försvunnit från platsen, medan vanlig groda, alpvattenödla och vanlig padda fortfarande är väl företrädda.