Grotte du Bichon, Arkeologisk grotta i La Chaux-de-Fonds, Schweiz

Grotte du Bichon, även kallad grotte du Pélard, är en karstgrotta i schweiziska Jura på 846 m höjd ovanför Doubs, cirka 5 km norr om La Chaux-de-Fonds. Ingången är 2 m bred och 1 m hög och leder till en sal 10 m lång och 12 m bred, 2 till 4 m hög; bortom den öppnar sig en lägre kammare på cirka 3 gånger 2 m, och längst in ligger ett sista utrymme 5,5 m under ingången.

Arkeologer utforskade grottan 1956 och upptäckte kvarlevor av en ung jägare och samlare från Azilien-perioden tillsammans med flintverktyg och ben av en brunbjörn. Denna upptäckt gav viktiga insikter i mänskliga bosättningsmönster i regionen under förhistorisk tid.

Grottan kallas också grotte du Pélard. Fynden förvaras på naturhistoriska museerna i La Chaux-de-Fonds och Genève, där mannens och björnhonans sammanflätade skelett är 90 % kompletta efter utgrävningen 1991–1995. Ett flintblad av råmaterial från Yonne visar de långa avstånd som då tillryggalades, av föremål eller av människor.

Grottan öppnar sig i en brant sluttning mot Côtes du Doubs, med en medellutning på omkring 40° vid ingången, så anmarschen är en ojämn vandring och inte en plan stig. Ingången är bara 2 m bred och 1 m hög, och golvet sjunker 5,5 m från ingången till det djupaste utrymmet, så lampa och hjälm är användbara. Utgrävningsförhållandena var så svåra att arbetet stoppades 1959.

Ett flintblad som hittats i grottan är gjort av råmaterial från Yonne, hundratals kilometer bort i Frankrike. Det visar att föremål eller människor för omkring 13 000 år sedan rörde sig över långa avstånd.